HiFi-kult: B&O Del 2 1970-tal
Bang & Olufsens hifianläggningar under tre decennier, del 2: 1970-talet
Finnar & förstärkare
”Nå, vad säger du? Är du redo att ta steget?”
Den såg ut som något från en Stanley Kubric-film och gav löften bara genom vad försäljaren på Wijks i Karlskoga sade: ”Fyra kanaler, kan man önska mer?” Att den också hade en ”supersonisk” fjärrkontroll utan kabel och såg minst 50 år modernare ut än allt annat i stereoavdelningen antyddes inte ens. Däremot var priset, en tredjedel av nypriset för en några månader gammal demonstrationsapparat av den här kalibern, svårt att motstå även för en finnig gymnasist.
”Nå, vad säger du? Är du redo att ta steget?”
Jag tog den på bussen, nedstoppad i ett par plastkassar för LP-skivor och under armen. Utan kartong eller instruktionsbok eller någon annan dokumentation än ett kvitto och försäljarens ord och det jag hunnit se av den i affären. Men det spelade ingen roll för jag var ägare till ett av de vackraste föremål jag sett, en Bang & Olufsen Beomaster 6000 4 channel på 16 kilo. Det var starten på en kärlekshistoria som skulle vara ett antal år, tills jag av misstag rev ner apparaten från ett 160 centimeter högt skåp och den dog i mina armar.
Åren däremellan fylldes av användande då massor av funktioner upptäcktes allteftersom, i en miljö där mina egna och vänners förstärkare användes så intensivt och flitigt att de utan svårigheter kunde ha grillat ett knippe korvar eller rostat bröd. Några av överraskningarna bestod i att jag aldrig behövde byta ut batteriet i fjärrkontrollen under mina år som ägare och att den motorassisterade volymkontrollen endast kunde användas i en riktning (tystare) när någon del i förstärkaren upplevde för hög värme. Jag älskade verkligen den förstärkaren även om den levde i minnet alla år tills jag fick för mig att skaffa en likadan många år senare. Men vänta lite, vi måste se i vilken mylla den pjäsen frodades i och hur omgivningarna såg ut.
Decenniet 70-talet
Året var 1978 och presidenten i USA var en före detta jordnötsfarmare medan vår egen statsminister var en bonde från Ångermanland. Mjölk kostade lite drygt 1.90, en mellanklassbil 43 000 och en Expressen 2 kronor. Hockey VM gick i Prag och Tre Kronor fick inte bara däng av Kanada utan även av två länder som inte längre finns: Sovjetunionen och Tjeckoslovakien. Hasse och Tage roade och oroade. I vårt land började vi gå till val till såväl kommun, landsting som riksdag samma dag och det var inte längre nödvändigt att vara medborgare för att delta i det förstnämnda. Vi fick en ny kung och så småningom en ny drottning. Gisslandramat på Norrmalmstorg trollband nationen då den i stort sett direktsändes i de båda tillgängliga tv-kanalerna.
Musiken
Sjuttiotalet gav oss inte bara slutet på Vietnamkriget, en avgående amerikansk president, oljekris och haveri i en kärnreaktor utan också glam-, progressiv-, hård- och punkrock. I början av årtiondet hette artisterna Donovan, The Beatles, Led Zeppelin, CCR, Cornelis Vreeswijk, för att i slutet vara The Cars, Genesis, Pink Floyd, Van Halen och The B-52´s. Däremellan befann sig Elvis Costello, Ian Hunter, Harpo, ABBA och Elda Med Höns och någonstans där bestämde sig David Bowie för vilket kön han hade.
Många artister skapade så kallade ”konceptalbum”, skivor som hölls samman av en berättelse. Riktigt ambitiösa grupper skapade något som kan kallas operor där några kända är Qudrophenia av The Who, Pink Floyd:s The Wall och Genesis The Lamb Lies Down On Broadway. Ambitionerna sträckte sig utanför innehållet i skivorna, till omslagen: professionella omslagsartister anlitades av såväl stora som små och vi lärde känna Hipgnosis och Roger Dean.
Jazzen var, för att citera Frank Zappa, inte död. Den luktade bara konstigt.
Tekniken
Under slutet av 1960-talet hade begreppet ”HiFi” etablerats genom en branschgemensam norm och i början av 70-talet skulle konsumenternas hemanläggningar föras till en ny nivå, genom fyrkanalig återgivning.
Det var enkelt att konstruera bandspelare för fyrkanalteknik. Redan fanns fyrspårstekniken , där fyra stereospår – till exempel två musikstycken inspelade i stereo – kunde lagras på ett rullband. För att kunna lagra fyra olika ljud på en vinylskiva, som ju i grunden endast kan återge två olika ljud samtidigt, var man tvungen att antingen mixa samman kanaler eller överlagra kanaler innan pressning för att sedan vid uppspelning ”frigöra” de fyra unika ljuden. Helt ny teknik från den vanliga stereotekniken krävdes.
Dessvärre var industrin starkt splittrad om vilket system som skulle få bli standard. Marknaden skulle få bestämma om SQ, QS, ambiofoni eller CD-4 skulle bli det rådande systemet och bakom de olika alternativen stod ungefär likvärdigt starka kluster från skivbolag och elektroniktillverkare.
Gemensamt för de olika systemen var att en förstärkare skulle återge ljud från vinylskivor eller magnetband genom fyra högtalare och på så sätt skapa mer av en rumskänsla än var stereo klarade av. Några alternativ var mer kompetenta än andra men alla led starkt av begränsningar i lagringsmedium. Det här känner vi igen idag som surroundljud i våra hemmabiografer men redan för mer än 40 år sedan fanns tekniken och var på god väg att etableras.
Bang & Olufsen
Som tillverkare av förstklassig utrustning i den tekniska framkanten kunde naturligtvis inte Bang & Olufsen underlåta att vara en av leverantörerna av fyrkanaligt hemmaljud. Anläggningens utseende hade sitt ursprung i en studie Jacob Jensens utfört för General Electric och sedan förfinat till ”Topline”, en titt i kristallkulan som snart skulle visa sig bli verklighet.
Den slanka linjeföringen som redan blivit utmärkande för B & O från flera tidigare produkter utnyttjades fullt ut för att ge illusionen av en massiv häll utan några som helst utstående delar. Släta, svepande ytor av trä, aluminium, stål och mörkt tonat plexiglas användes i raka linjer och skarpa hörn.
Tekniskt skulle utrustningen inte låsa konsumenten till endast ett av systemen för fyrkanalsåtergivning. Nej, den skulle tillåta mono, stereo, ambiofoni, SQ och CD-4!
Apparaterna skulle kunna återge ljud från alla vid tiden tillgängliga källor: stereosändningar via radio (dock inte annat än från FM-bandet och inte högre än till 104 MHz), vinylskivspelare med 33 och 45 varv per minut, musikkassetter och rullband, även med fyrkanaliga inspelningar
Beosystem 6000 4 channel
Det kompletta systemet består av förstärkaren Beomaster 6000 4 channel med uteffekten 4 x 40 watt och fjärrkontrollen Beomaster 6000 Commander, Beogram 6000 med pickup:en MMC 6000, stereo(!)kassettdäcket Beocord 5000 samt fyra passiva högtalare, Beovox M70 eller P50. Då ingen av komponenterna går att stapla på någon annan är systemet utrymmeskrävande. Ett av valen köparen hade att göra var vilket träslag apparatkabinetten skulle förses med. Valen bestod av teak, jakaranda eller vit lack.
Vårt system består av alla dessa komponenter utom högtalarna, som i detta fall är fyra stycken Beovox S60. Träslaget är jakaranda.
Beomaster 6000 4 channel
Hjärtat i systemet är förstärkaren. Den innehåller för- och slutsteg för fyra kanaler, dekodrar för ambiofoni och SQ, samt FM stereoradio och till den kopplas skivspelaren, kassettdäcket och högtalarna. De vanligaste funktionerna kan manövreras med fjärrkontrollen som kunde köpas som tillbehör och som överförde instruktionerna med hjälp av ultraljud.
De ”dagliga” reglagen består av touchknappar, utsågade ur ett stycke aluminium. När en ljudkälla väljs tänds en röd text under den annars helt svarta plexiskivan. Väljs manuellt inställd radio kommer skalan för FM-bandet fram på liknande sätt och stationen kan enkelt väljas med det känsliga aluminiumhjulet längst till höger i raden med knappar.
Ljudkontrollernas inställningar visas grafiskt med skalor för volym, balans (höger – vänster, fram – bak) samt bas och diskant. Det är vanliga dragpotentiometrar som reglerar signalerna men de påverkas av servomotorer som i sin tur styrs med touchknappar. Effekten är fortfarande 40 år senare slående.
För inställningar av mindre frekvent karaktär finns en diskret rad med knappar i överkanten av den svarta plexiskivan samt inställningar av fasta radiostationer i framkanten på förstärkaren.
I framkanten finner man också uttag för både 2- och 4-kanaliga hörlurar. Övriga anslutningar, för till exempel skivspelare och högtalare finner man i en urfasning under förstärkaren, på samma manér som på Beolab 5000 – inget man rör dagligen alltså. I bakkanten finns en hållare för de bland B & O-ägare så populära ”kaninöronantennerna.” Ett stativ kan fällas ut i undre bakkanten för att vinkla hela förstärkaren framåt.
Beogram 6000 med MMC 6000
Skivspelaren baserades på den ansiktslyfta versionen av Beogram 4000 som kom 1974. Designen, med tangentialtonarm var så pass framgångsrik att man valde att uppgradera den då redan tre år gamla konstruktionen. En del skulle säga att det var en nedgradering, då en del enklare tekniska lösningar avlöste de tidigare. Andra säger att Beogram 4002 och 6000, som de nya modellerna fick heta, produktions- och kostnadsanpassats, antydande att Beogram 4000 var överutvecklad och att ingenjörerna gjort den ”för bra”. Hur som helst är det få människor som påstår att efterföljarna låter sämre än den ursprungliga, samtidigt som de var både enklare och billigare att tillverka och serva.
Beogram 6000, som fyrkanalsversionen hette, försågs med en dekoder för hantering av CD-4-systemet. Dessutom passade man på att integrera en RIAA-förstärkare, det vill säga en anpassning mellan pickup:ens låga signalnivå och ingången i förstärkaren. Beogram 6000 fick också den speciellt utvecklade och för tiden mycket dyra MMC 6000-pickup:en, som med sin speciellt slipade diamantspets klarade av att hantera den på CD-4-skivor överlagrade signalen med frekvenser upp mot 45 000 Hz. När en CD-4skiva spelas och den överlagrade signalen uppfattas av dekodern tänds en lampa på panelen med texten ”4 ch”. MMC 6000 betraktas av en del som en ”smutssamlare” – den går så djupt i vinylskivornas spår att allt som faller ner där samlas upp av diamantspetsen. Den måste därför underhållas noga.
Beocord 5000
Kassettdäcket ser ut som förstärkaren fast i miniatyr. Samma materialval och design, med de oftast använda manöverknapparna närmast framkanten och ett svart plexiglaslock som döljer upplysta indikatorer och själva kassettschaktet. Två manuellt manövrerade handtag för inspelningsnivån, sticker upp från ovansidan. Ett benstöd med samma funktion som det på förstärkaren kan fällas ner och ger då kassettdäcket samma vinkel som förstärkaren.
Det här är en mycket komplex maskin med en mekanism som ser ut att vara gjord för en rullbandspelare. Den första versionen hade tre huvuden, ett för inspelning, ett för avspelning och ett för radering. Tre motorer användes för bandtransporten som inte bara var överdimensionerad för sin uppgift utan också styrdes på elektronisk väg.
Med Beocord 5000 markerade Bang & Olufsen att de konstruerat en maskin som skulle prestera lika eller bättre än rullbandspelaren och därmed göra dessa överflödiga. Även om BC 5000 är en stereoapparat är det helt tydligt att den designats för att fullständigt matcha Beomaster 6000 4ch. Den var dessutom den komponent i systemet som överlevde längst i B & O:s sortiment.
Beovox S60
S60 är fyrvägshögtalare med mycket njutbart ljud. Elementen består av en 25 cm bas, en 12, 5 cm ”phase link”, en mellanregisterhögtalare som ska fylla ut mellan basen och den mindre mellanregisterhögtalaren, som är på 5 cm. Slutligen en dome tweeter på 2,5 cm. Alltsammans är förpackat I en 28 liters av jakarandafanér, aluminium, tyg och – plast!
Dessa är konstruerade enligt ”uniphase”-principen som bland annat säger att avståndet från konen i respektive element till det lyssnande örat ska vara inbördes anpassade för att undvika interferens. I praktiken medförde det att baffeln, skivan som elementen sitter fästade i, är vinklad för att ge elementen olika avstånd till lyssnaren.
På baksidan finns ingjutna hållare för montering på vägg i två olika vinklar eller på de mycket attraktiva och eftersökta trumpetstativen.
Användbarhet då
Om jag använde min första BM 6000 4ch med fyra högtalare? Hmm, nej. Inte vid något tillfälle, om jag minns rätt. Dels för att ”fyrkanalsboomen” – om man kan tala om någon sådan – i princip redan var över när jag köpte den och dels för att resten av min dåvarande utrustning inte var anpassad för fyrkanalig återgivning.
Som stereoförstärkare var den dock utmärkt och enligt recensioner och tekniska mätningar från mitten av sjuttiotalet var detta en konkurrenskraftig apparat som tilltalade quad-marknaden. Dock var det en nästan oförskämt dyr anläggning som även inom den egna fabriken hade konkurrenter med dels samma funktionalitet (fyrkanalig, användarvänlig, välljudande), bättre prestanda (högre uteffekt) och designfilosofi (exklusiva material, låg, lång, slank). Däremot var detta den enda anläggningen från B & O vid denna tid som kunde erbjuda fjärrstyrning.
Användbarhet nu
Absolut. Ett välbevarat exemplar av, vare sig förstärkaren, skivspelaren, kassettdäcket eller högtalarna är ett smycke och samlade på en lång jakarandabänk – helst av dansk design – är det en hel skattkista med smycken. Utseendemässigt är det fortfarande få anläggningar som klår denna, även om smak är svårt att uppskatta. Ingen eller åtminstone få är oberörda inför en komplett anläggning.
Att spela radio, koppla en cd-spelare eller en dator för musikuppspelning är mycket enkelt. Här uppfyller anläggningen minst samma krav som en modern. För vinylälskaren vill jag påstå att serien Beogram 4000, 4002, 4004 och 6000 är ett alldeles utmärkt val långt över det genomsnittliga. Det är en underbart vacker pryl, samtidigt som den är lättskött och robust. Enda nackdelen jag kommer på är att det är idag omöjligt att köpa nya originalpickup:er och mycket dyrt att köpa utmärka på eftermarknaden. Pickup och nål är integrerade på dessa och byts som en enhet.
En annan nackdel jag upplevt var svårigheten att finna ett nytt batteri till fjärrkontrollen. Internet var min vän även i detta fall men jag fick vända mig utanför landets gränser för att hitta rätt.
Tillgång och efterfrågan
För samlaren av Bang & Olufsenutrustning är den här anläggningen ett måste. Även om den effekt- eller ljudkvalitetmässigt inte är den mest framstående i programmet var den en milsten på många vis. Tekniskt genom införandet av touchkontroller, fjärrkontroll och naturligtvis fyrkanalstekniken (som man ju förvisso inte har mycket glädje av idag). Designmässigt genom den slående kompromisslösheten mellan materialval, funktion och kvalitet.
I Sverige syns kanske en förstärkare varje år på marknadsplatserna på Internet. Kassettdäcken har varit vanligare på senare tid, kanske för att man i hemmen helt enkelt städar bort den tekniken. Beogram 6000 ser man inte ofta. Jag kan inte minnas att jag sett någon alls de senaste 2-3 åren. Beovox S60 har de senaste åren inte varit helt ovanliga. På internationella marknadsplatser som Ebay är dessa komponenter vanligare men också i allmänhet dyrare. Räkna då också med dyra frakter då delarna är förhållandevis skrymmande och tunga.
Räkna med 2-3000 för skivspelaren, lika mycket för förstärkaren (och se till då att den har den tillhörande fjärrkontrollen!), kanske 500 för kassettdäcket, 1000 till 1500 för ett par välvårdade Beovox S60 – betydligt mer om det rör sig om M70 eller P50.